handdator

Visa fullständig version : Thåström i intervju från -97, del 1



Lilla Blå
2009-04-22, 15:14
Okay, då fortsätter vi med nästa intervju, denna gång från 1997. Release Music Magazine, nr 5. Denna gång skriven av Mattias Huss. (Och för er som undrar, nej, jag har ingen scanner).På grund av storleken får jag dela upp inslaget på två, tyvärr...

Herrarna Thåström, Hell och Sporrong i PLP har låtit sitt tredje album bli det kanske mest helgjutna och ändå mest varierade av sina alster. USA-lanseringen står för dörren och kanske kan detta resultera i en revansch även på försäljningssiffrornas område. Men Joakim Thåström, på tillfälligt besök i Göteborg, är inte säker på om det över huvud taget blir någon mer platta.

När 70-talet led mot sitt slut och undertecknad påtade omkring i sandlådan slängde den unge JT sin kölapp till arbetsförmedlingen och bildade ett punkband istället.
Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, och svenska medier börjar så smått vänja sig vid att folkhemsikonen Thåström är ett minne blott. Kvar finns den mycket osvenska industrirockkonstellationen PLP, en grupp som fått svenskarna att rynka på näsan och kritikerna att uppgivet skaka på huvudet.
Thåström trivdes inte med sin roll som folkkär Bellmantolkare utan begav sig i början av 90-talet iväg till Amsterdam, där han började spela in brutal industrimusik under påverkan av genrens då ledande band.

- Jag blev gradvis mer intresserad av den musiken. Jag hade ju lyssnat mycket på Neubauten sedan runt -85, Nitzer Ebb lite senare osv. Framför allt blev jag inspirerad av att komma till Amsterdam. Där kunde jag frigöra mig från mallar som jag hade skapat åt mig själv, som hade varit jävligt hämmande. I Sverige känner jag mig så fruktansvärt isolerad helt enkelt, eftersom jag är Thåström, det stänger en massa dörrar för mig på nåt sätt. I Amsterdam har jag ju tillgång till vad som helst. Jag kunde delta i saker enklare utan att behöva bekymra mig så mycket om förväntningar folk hade på mig. Jag var t.ex. med och gjorde ett radioprogram på piratradion i Amsterdam och hade väldigt kul. Jag kunde ta till mig mer, tror jag. Men nu måste vi dricka lite öl, eller hur?

JT gäspar och sträcker på sig för att skaka av sig tröttheten. Intervjuerna har varit många och om en timme ska han åka till Oslo. Dessförinnan ska han ha hunnit medverka i radio i direktsändning. I sin helsvarta mundering med kängor och skinnbyxor gör han ett lite hotfullt intryck där han sitter nonchalant utsträckt i sin stol i hotellbaren. Det är en bedräglig bild. J är trevlig, avslappnad och tillmötesgående och de frågor man kanske kunde ställa till nån annan musiklegend känns pretentiösa och löjliga att ta upp.

Kanske var det delvis motviljan mot att uppfattas som en kändis, en diva, som fick T att flytta till Amsterdam. För faktum är att han uppför sig som vem som helst, en jordnära, vanlig människa, som egentligen inte är särskilt intresserad av att prata om sig själv hela tiden

- Jag tycker verkligen att intervjuer är helt ointressanta. Men så länge jag får dricka öl hela tiden så kan jag ju bara låta käften gå, säger han godmodigt och tar en klunk till av den nyss serverade drycken.

I dagsläget består PLP, förutom T, av Nick Hell (NH) och Rickard Sporrong (RS). RS har ett förflutet som speed metal-gitarrist, och NH, en gång keyboardist i All that Jazz, är enligt T kort och gott "ett gammalt Pink Floyd-fan från Karlstad".

- Det speglar väl rätt väl hur han tänker musikaliskt. Sen är han ju högelektronisk, hela han, så det är han som styr mycket av den biten i bandet...

I Release 1/95 kunde man beskåda en desillusionerad T ventilera sitt missnöje: "Jag vet inte varför vi blivit så jävla sågade den här gången". Och så vidare. Den gången var musiken kraftfull, men slamrig och dränkt i effekter. När nu den trede PLP-skivan släpps, frågar man sig om folk äntligen ska kunna ta till sig T:s "nya" musik, som på "3" låter rockigare och lyssnarvänligare än någonsin tidigare.

- PLP är ju inte direkt kända för att bli uppskrivna. Det är ju trevligt när man blir det, men om vi egentligen bryr oss vet jag faktiskt inte. Det är klart att det är mycket roligare att sälja två miljoner plattor än femtusen. Har man väl bestämt för att ge ut plattor istället för att bara göra musik för sig själv är det klart man vill sälja.

Det är mycket lätt att glömma bort att man pratar med en 40-årig herre, Joakim ser inte det minsta äldre ut än för 10 år sen, och en snabb genomlyssning av senaste skivan "3" avslöjar att T varken är gammal eller trött.

- Den här skivan är väl lite av en reaktion på det vi har gjort tidigare. Vi har redan gjort den där industriella distade grejen. Den här gången ville vi se om jag kunde bära upp en platta med rösten, så sången har fått en mer framskjuten position.

På PLP:s första skiva vrålade T ut den engelska versionen av sin solo-hitsingel "Elektrisk", och effekter av det högteknologiska slaget dränkte till stor del den mänskliga aspekten av musiken. På "3" heter det lugna andraspåret "Kemikal", kanske en fingervisning mot den mer flytande och organiska musik som skivan representerar. Slamret och röstdistortionen har delvis lagts åt sidan på "3" och ganska raka rocklåtar som driviga singeln "Caveman" delar plats med lugnare, atmosfäriska stycken som stundtals påminner lite om The Young Gods.

- Jaha, dem har jag i och för sig inte lyssnat på på fem år, så jag betvivlar att de inverkat särskilt mycket på albumet. Men visst, "L'eau Rouge" är bland det bästa som någonsin spelats in. Däremot har jag lyssnat mycket på Kirlian Camera på senaste tiden. Av en kul slump slängde Gurra (trummis i Ebba och numera skivbolagsanställd) åt mig några plattor med dem. Det var bland det bästa jag har hört, riktig italiensk dödssymfo! Det är liksom totaleuropeiskt, och vi har ju alltid försökt låta europeiska med PLP. Det är lite av vårt honnörsord. Men så fort vi lägger på gitarrerna så låter vi som om vi kommer från andra sidan Atlanten...

Rätt så okända Kirlian Camera kanske inte är något band man förknippar med PLP, men T tycks särskilt fascineras av musikaliska attityder, snarare än musiken i sig. När resonemanget letts in på nordisk industrimusik utbrister han således något förvånande:

- Jag måste ändå säga att jag är lite svag för de där norska satanisterna! Jag lägger ingen värdering i det där, jag vet ju ingenting om dem. Men de har en jävligt intressant hållning till sin musik...

Lilla Blå
2009-04-22, 15:15
Techno, som enligt T hade en stor inverkan på PLP:s förra skiva, lyssnar han däremot sällan på numera.

- Vad fan är techno nuförtiden egentligen? Finns det? Jag har inte lyssnat alls mycket på techno på senaste tiden. Jag köpte i och för sig Daft Punk häromdan. Jag tyckte den var fruktansvärt tråkig.

Undertecknad erkänner snopet sin egen avsikt att köpa denna skiva.

- Nej, gör inte det, fy fan vad trist. Jag fattar inte varför man skriver upp såna grejer, det känns som nån slags total skivbolagsploj. Nej, jag har, för första gången i mitt liv, faktiskt varit inne i en ordentlig retrovåg. Jag har mest lyssnat på gamla saker som Lou Reeds "Berlin", Iggy och Bowie under det senaste halvåret.

Trent Reznor snöade ju in sig på David Bowies "Low" när han skrev "The Downward Spiral".

- Jaså. Ja, jag vet inte, jag tycker den är rätt tråkig. Men "Berlin", vilken platta! Köp den, det är ett mästerverk. Från 1972, innan du föddes...

Vid min fråga om vilka plattor i hela sin produktion som han är mest nöjd med, tänker JT, som vid många av frågorna, en lång stund och svarar lika typiskt:

- Jag vet faktiskt inte. Ebba var ju det bästa som nånsin hänt mig, det räddade mitt liv, men jag har väldigt svårt att relatera till den musiken i dag. Jag skulle inte kunna skriva såna låtar idag. Det var ju jävligt brutalt på den tiden, men nu är det inte så märkvärdigt.

Är det brutala plattor du vill göra?

- Nej, för fan. Den nya plattan är ju allt annat än brutal. Nej, vad vi egentligen försökte föra var ett slags soundtrack till "Flykten från New York". Det var den stämningen vi ville fånga. Det riktiga soundtracket var ju helt värdelöst, sånt där åttiotals-synthplinkande.

Nu har ju "Flykten från Los Angeles" kommit.

- Ja, jag har hört det. Jag ska fan se den, alltså. Synd att vi inte fick göra soundtrack till den.

Försökte ni?

- Nej, det gjorde vi ju inte, men det är ju synd ändå, eller hur?

Nu visade sig "Flykten från Los Angeles" vara en enda stor parodi på sin föregångare, och jag betvivlar att PLP skulle ha passat särskilt väl in i det soundtrack som gästades av namn som White Zombies och Gibby Haynes från Butthole Surfers. Men "3" är onekligen en mer atmosfärisk och stämningsmättad skiva än någon av gruppens två tidigare. Att Pink Floyds "The Wall" spelats oavbrutet vid tiden för skivans tillkomst kan nog ha gjort sitt till. Texterna är heller inte fullt lika science fiction-betonade utan bär vissa självbiografiska drag.

- Jag tänker inte alls när jag skriver texterna, jag bara skriver vad som kommer ur mig just då. Jag vill ju egentligen inte analysera varför eller hur jag skriver. Jag vill bara följa den där instinktiva, intuitionen...

Som när jag frågar om låten "White, white, white", ett hätskt utfall mot White trash-kulturen och (skulle jag tro) mjukissverige, refererat till som "the land of milk and clean". Istället för en förklaring av texten föredrar han att berätta, att låten ursprungligen skulle ha hamnat på föregående skivan "Red sonic underwear".

- Jag vet faktiskt inte riktigt varför den inte kom med där, den hade säkert passat alldeles utmärkt. Det var nåt med takten vi inte gillade bara.

Har du funderat på att skriva på svenska igen eller passar engelskan dig bättre?

- Framförallt är det ju så svårt att skriva på svenska, det är väldigt få som klarar av det överhuvudtaget.

Och så, det oundvikliga:

- Jag vet inte riktigt.

Inga "vi har gjort världens bästa platta" här inte. Till skillnad från många andra artister som verkar ha alla svaren klara och planerade i ett slags image-paket, funderar T igenom varje fråga ordentligt och ger ett genomtänkt men osäkert svar, trots att han säkert svarat på samma frågor ett antal gånger bara under dagen. Anhopningen av svenska intervjuer inför och efter skivsläppet måste kännas ovant, eftersom J och PLP även i utlandet varit relativt publicitetsbefriade under senare år. Undantag finns visserligen, och på bandets hemsida berättar man stolt om att gruppen figurerat på omslaget till "Le Monde".

- Ja, det stämmer nog. Vi var otroligt hippa i Frankrike ett tag, av nån outgrundlig anledning. Vi turnerade förstås rätt mycket där. Annars hade vi väl inga jätteframgångar i Europa.

Snart börjar turnerandet runt om i Sverige, och T avslöjar att liveframträdandena ska återgå till en mer klassisk form av spelningar.

- Vi kommer att köra med vanlig rock'n'roll-sättning. Gitarr, bas och livetrummor. Förut har vi styrt rytmerna och det mesta oljudet överhuvudtaget från keyboards. Vi kommer ju att ha lite maskiner nu också men i grunden är det rock'n'roll! Det ska bli skitkul med riktiga trummor igen.

Bandets framtid efter turnén är däremot mer osäker.

- Jag vet inte om vi ska göra några fler plattor. Vi ska till att börja med försöka ge it den här plattan i USA. Vi släpper en ny version av den där och i resten av Europa så småningom. Vi förhandlar om kontrakt nu, och vi ska försöka göra om lite grejor på skivan som vi inte är så nöjda med. Jag är inte speciellt nöjd med "Caveman"-videon heller, men vi har ju mer eller mindre valt att inte ha nån del i det där. Vi har alltid bara överlämnat låten i andras händer och låtit dem sköta de där biten. Vi har satt själva låten i centrum, vilket kanske har gjort att den visuella delen av PLP inte alltid har blivit så lyckad. Vi har ärligt talat inte brytt oss särskilt mycket om våra videor.

Har du haft något inflytande över omslagsdesignen då?

- Ja, det har jag haft. Alltså, jag vill absolut inte ta nån credit för omslagsdesignen, den är det andra som har fixat, men vi har varit med och diskuterat fram hur det skulle se ut. Jag har faktiskt inte sett den här i färdigt skick, säger T och granskar mitt medtagna exemplar av skivan.

Vad gör dockan på omslaget?
- Tja. Hon är väl bara med som dekoration. Det ska vara snyggt helt enkelt. Ett snyggt omslag överhuvudtaget, tycker jag. Och en hyfsad skiva, trots allt.

julle7julius
2009-04-22, 15:44
rikitgt bra

krillman
2009-04-22, 16:39
Tack för trevlig läsning!:)

94Backdoor killer
2009-04-22, 16:48
Hoppas du lägger upp fler.

Thåström_Ebba_91
2009-04-22, 16:53
Bra jobbat! Ska läsa sen när jag har tid.

Gregor Samsa
2009-04-22, 18:39
Du sitter tydligen på en guldgruva och du delar dessutom med dig av den. Sånt uppskattas ska du veta! Tackar ödmjukast!

korven
2009-04-23, 18:04
Bockar å bugar!

eppletskrutt
2009-04-23, 18:24
jag trugar mig... nej nej bugar. tack så mycket.

Lilla Blå
2009-04-25, 10:14
Okay, bra ni är glada. Får se om jag finner något mer som inte redan "alla" har. ;)

barrabors76
2009-04-26, 00:06
tack så mycket!