150615

Recension Uddevalla

Tung Thåström var magisk

Tungt, blött, suggestivt och magiskt var det på Thåströms spelning på Solid Sound.

Jag var orolig för vädret på Thåströms spelning. Jag var orolig för att det skulle bli en så där förtrollande vacker sommarkväll. Det blev det inte. Det blev ett underbart magiskt piskande ösregn. Och det blev den där känslan av betong, nakenhet och Berlin, precis som när jag såg honom på Gothenburg Film Studios i vintras. Med en skillnad – nu var det ännu bättre.

En av Sveriges största rockpoeter vore just inte det om han var med i lekprogram i tv eller tackade jag till miljoner till en återförening med Ebba Grön. Thåström skulle kunna göra det enkelt för sig. Han skulle kunna gå samma väg som många andra kollegor och försörja sig på sin gamla låtskatt och sluta skapa.

Men Thåström har för stor integritet för det. Och i en ytlig bransch är jag säker på att det är just den egenskapen som gör att han fortfarande är mytomsbunden och omnämns med respekt, nästan 40 år efter debuten.

De som går på en Thåström-konsert med förhoppningar om en kavalkad av banbrytande svensk pop- och punkmusik kryddade med tiden från Ebba Grön och Imperiet får vända om besvikna.

Men så känns det inte när lördagens huvudakt kliver av strax efter midnatt. Trots 75 minuter av väta står publiken kvar och vill ha mer. Regnet öser ner – men Thåström har öst lika mycket.

Entrén är majestätisk. Munderad i blodröd kostym och svart hatt svävar han in genom röken till introt till Alltid va på väg från det senaste albumet Den morronen. Thåström väser, vevar med armarna, vandrar ihärdigt fram och tillbaka på scenen, regnet öser ner, bandet skramlar och till sist så väser inte Thåström längre. Han vrålar. ”Tänk att alltid va på väg”! Uddevalla svarar med euforiska nävar sträckta i luften! Det är mäktigt, tungt och suggestivt och det är bara öppningslåten.

Han frångår därefter konceptet från vinterturnén där tyngdpunkten låg just på materialet från det senaste albumet Den Morronen. Istället följer Höghussång och Släpp aldrig in dom från Mannen som är en gris. Vi får blytunga versioner av Beväpna dig med vingar och En vacker död stad där Thåström sjunger så han skakar på den blöta scenen. För en stund är jag rädd att han ska halka och bryta benet, precis som Dave Grohl, frontfiguren i Foo Fighters gjort på Ullevi dagen före.

Men Thåström står stadigt hela vägen till Kort biografi med litet testamente har tonat ut.

Vid ett par tillfällen under kvällen går han utanför sin solokarriär.

Imperiets Jag är en idiot kommer relativt tidigt i setlisten och när han ropas in för extranummer kommer en knäckande version av Hoola Bandolas Keops pyramid. Det är en av få gånger som mellansnacket är längre än ”Varsågoda” eller ”Tack”. Då riktar han sig mot lördagens Prinsbröllop:

”Vi ska spela en gammal progglåt med anledning av Kungajippot”, väser han:

Sedan låter Thåström musiken tala igen.

 

Lars Aronssonla@bohuslaningen.se